hildarask.blogg.se

Att ta ansvar är något jag lärde mig väldigt tidigt. Mina föreldrar skildes när jag var 5 - 6 år gammal & var därför med hela processen så att säga. Jag fick ofta gå till & hem från skolan ensam, eller med någon av mina systrar. Jag fick lära mig snabbt att packa mina egna gympakläder t.ex. Det är många i min klass som jag vet än får hjälp av sina föreldrar att göra sånna små saker som man lika gärna kan göra själv. Packa gympakläder, hålla koll på schemat, osv.. Men allt detta fick jag lära mig när jag fick i första klass, det som vissa i 6an inte lärt sig än.

 

Eftersom jag flyttade när jag var 7 år 1 h (ca) ifrån mitt gamla hem var det en stor omsättning. Min mamma jobbade kvar där vi bodde förut & var tvungen att åka tidigt på morgon så vi inte hann ses, & kom hem sent på kvällen så vi hann säga hej, äta tillsammans & sedan säga godnatt. Min pappa flyttade också ca 1 h ifrån vårt förra hem - dock åt andra hållet. Nu bor jag 2 h ifrån min pappa, åker ner dit ungefär varannan helg, ibland oftare, ibland mindre. Beror på. I början var det otroligt jobbigt & jag hade i 3an hade jag en massa frånvaro timmar (godkända såklart). Jag var oroad över fram tiden. Min mamma, min pappa, mina syskon, mig själv. Ja, jag var oroad över det mesta. Jag var sjuk extremt mycket under den perioden pga maggatarr, jag vet fortfarnde nte riktigt vad det går ut på, men jag minns att jag hade otroligt ont i magen. Jag visste inte vad det berodde på, men nu i efterhand tror jag att de kan ha berott på stress & ångest.

Jag fick även ta många egna beslut, ska jag åka till pappa eller ska jag gå på kalaset jag blivit bjden till? Om jag vill åka till pappa kanske denna personen blir ledsen & om jag väljer att stanna i Halmstad kanske pappa blir ledsen. Jag fick ta en hel del beslut som jag var extremt rädd över att ta. Jag hade svårt att bestämma mig, men det berättade jag inte för någon, iaf inte vad jag minns. Jag fick helt enkelt leva med det. Lära mig att leva med det åtminstone.

 

Idag är jag glad över att jag gått igenom detta. Det har gett mig en starkare personlighet, nu vågar jag säga inför folk vad jag tycker & tänker. Jag är inte rädd för att ta beslut, jag tänker inte lika mycket på framtiden, utan är mer spontan & tar saker som det kommer. I vissa sammanhang är det dåligt & i andra väldigt bra.

 

Iallafall, det jag vill komma fram till är att jag är så glad över att jag fått lära mig att ta så mycket ansvar över mig själv som jag faktiskt gjort. Har dock hela tonåren framför mig, vilket jag inte vet om jag ska se framemot eller inte. Antagligen både och. Jag menar självklart inte att jag lärt mig allt man ska veta om ansvar & yadayada, jag har minst hälften kvar. 

 

-