hildarask.blogg.se

.. Är den värsta känslan som finns. Usch. På alla sätt & vis, spelar ingen roll hur man vrider & vänder på det, att bli ignorerad kan aldrig kännas bra. Jag känner det flera gånger i veckan, ibland flera gånger om dagen. Men så fort jag känner det försöker ag att förklar för den som "utsatte" mig för det. För om man inte berättar finns det ingen chans att ändra på det. Vilket är viktigt att man gör.

 

Att blir ignorerad för mig är när man till exempel blir utanför, om ens bästa vänner gör något tillsammans & man inte blir frågad om att få vara med eller om man sitter själv vid ett bord i matsalen & alla andra bord är fulla, men ändå ska alla trängas vid ett annat bord. Att bli ignorerad kan också vara små grejer som att man inte hälsar tillbaka eller inte svarar på ett sms man läst. För mig är ut frysning & ignorering nästan samma sak. & inget utav det känns speciellt bra. 

 

Jag förstår mig inte på folk som kan frysa ute andra. "Utan att märka det". Sure sure.

Jag menar att man borde väl märka om någon sitter ensam på lunchen, man borde väl märka om någon vill vara med, man borde väl märka att någon INTE ÄR BEKVÄM & MÅR DÅLIGT, på grund utav DIG. 

Ugh, blir så förbannad då jag ofta får höra av mina bästa vänner att de mår dåligt på grund utav sånt, även mina syskon & jag. Men jag funderar fortfarande på hur man ska tackla kniven som satt sig låååångt in i magen & skapat sån oro. 

 

Men när jag känner det, då tänker jag oftast på omgivningen jag lever i, min familj & min vänner, vilket stöd de egentilgen är för mig. & när det inte funkar så lyssnar jag på musik, alltid Justins Be Alright på högst volym i lurarana när jag mår skit.